Adam Boman Tintin i Nya världen är ett av de få seriösa försök att skriva en roman om en seriefigur som jag har hört talas om (böckerna om Modesty Blaise verkar mest vara ett sätt att tjäna pengar). Att skriva om en rollfigur som är skapad av en annan författare, och dessutom byta medium från tecknade serier till romanform är mycket svårt. Frederic Tuten klarar det bara hyfsat bra. Boken utspelar sig några år efter det sista seriealbumet (fråga mig inte vilket det är). Tintin har gjort ett uppehåll i sitt äventyrande: han har stannat hemma på slottet Moulinsart, börjat samla på konst och blivit allt mer rastlös. En dag anländer ett mystiskt brev som ber honom resa till Machu Picchu i Peru. Tintin tror att han återigen ska få uppleva spännande äventyr, men de blir av en typ som han inte hade förväntat sig. I Machu Picchu träffar Tintin, tillsammans med sina ständiga följeslagare kapten Haddock och Milou, en liten grupp mer eller mindre besynnerliga existenser - tre europeiska herrar, en indiansk löjtnant och den sköna Cladvia. Tintin blir förälskad i Cladvia och en kärleksnatt tillsammans med henne förändrar hans liv totalt. Borta är den barnsliga men förnuftiga pojkscouten Tintin, i stället genomgår han en mognadsprocess som påverkar honom både kroppsligen och själsligen. Till sist blir han en man med passioner och skäggväxt. För att inte avslöja hela handlingen berättar jag bara att ödet har högre mål för Tintin än att bli en vanlig man. I "utbildningen" som krävs ingår låånga kvasiintellektuella diskussioner de europeiska herrarna emellan och tråkiga och meningslösa anekdoter. Det mest negativa med Tintin i Nya världen är Tutens misshandel av den värld som Hergé skapat i sina serier. Att Tintin utvecklas under handlingens gång är ju helt naturligt, om än obehagligt om man vill ha kvar honom som han alltid har varit, men att kapten Haddock reduceras till en endimensionell gammal och trött suput är helt oförlåtligt. Till och med hans berömda svordomar är fel - det förekommer inte ett enda "bomber och granater", men det kan bero på översättningen av Gun R Bengtsson. Till råga på allt kallas Tintin ideligen detektiv, trots att det är allmänt känt att han är journalist. Även om det kanske inte låter så, har Tintin i Nya världen en del goda kvalitéer också, men det som slår högst är det stiliga omslaget av Roy Lichtenstein. Dessutom är det en bok som man kan läsa enbart för att ha läst den.

---